Den helige Thomas av Aquino

Den änglalike kyrkoläraren

Thomas av Aquino är katolska kyrkans främste teolog och filosof genom tiderna. Genom århundradena har han prisats av helgon och påvar, och hans liv och verk utgör ett säkert exempel för senare tiders kristna att efterfölja. I encyklikan Aeterni Patris från 1879 kallas han ”den katolska trons bålverk och ära”, och i Fides et ratio från 1997 beskrivs han som ”en tankens mästare och en förebild i konsten att rätt bedriva teologi”.

Den helige Thomas livsverk utgjordes i stor utsträckning av att visa att den katolska tron är förenlig med det nya vetande som under hans tid flödade in i Västerlandet i form av Aristoteles skrifter. Född år 1225 i slottet Roccasecca inträdde den helige Thomas som ung man i dominikanorden. Efter studier i Paris och Köln började han själv undervisa och författa böcker inom teologiska och filosofiska ämnen. Hans stora verk blev Summa theologiae, påbörjat 1268 och oavslutat vid hans död 1274. Trots att han bara han verka under tjugo års tid lämnade han efter sig ett arv så rikt att vi än idag skördar frukterna av det. Thomas av Aquino är den ständigt aktuelle ledsagaren i upptäckandet av den perfekta harmonin mellan naturen och nåden, mellan Guds skapelse och Hans direkta handlande med mänskligheten.

Men den helige Thomas har också en annan sida. Han utarbetade officiet för Corpus Christi, den heliga kropps och blods högtid. Här gör sig den helige Thomas till trons helige beskyddare och vördare på ett annat sätt, genom att ge form åt kyrkans tacksamhet och tillbedjan inför Herren för att Han utgav sig själv för oss.

Tantum ergo sacramentum veneremur cernui,
et antiquum documentum novo cedat ritui,
præstet fides supplementum sensuum defectui.

(Stor är denna nådegåva heligt detta sakrament,
låt oss tillbe ty det gamla viker för ett nytt förbund,
och där våra sinnen sviker låt oss be om större tro.)

 ~ ur Pange lingua gloriosi, övers. från Cecilia

Teologin måste finna sin rätta form genom en sund filosofi. Och filosofin måste alltid peka vidare mot den heliga teologin, där den finner sin fullkomning. Ingen annanstans finner detta sitt uttryck på ett så tydligt sätt som hos den helige Thomas av Aquino, som själv genom sitt liv och verk utifrån det skapade pekar vidare på det Oskapade.