För ministrantens del skiljer sig den sjungna mässan i detta fall endast obetydligt från den stilla mässan. Skillnaderna redovisas nedan. I övrigt hänvisas till vår handledning för ministranten vid stilla mässa.
Vid missa cantata tänder man minst fyra och som mest sex altarljus. Det senare bör i så fall förbehållas särskilda högtider.
Efter att altarljusen tänts, ställs altarmissalet redan före mässan fram på altaret. Prästen öppnar det då och granskar nu dess sidmarkeringar. Först därefter förbereder prästen kalken i sakristian. Slutligen ställer prästen och endast han (ministranten får nämligen inte vidröra de heliga kärlen och än mindre vidröra korporalet) den beredda kalken på altaret, på vilket korporalet först vikts ut (den tomma bursan ställs upprätt, till vänster om korporalet, in mot altarljusen).
När prästen och ministranten kommer in för mässan är missalet således redan på plats och uppslaget vid den aktuella mässans introitus. Vidare står kalken, täckt av kalduken, på det uppvikta korporalet. Följaktligen börjar trappstegsbönerna (och scholans sång av introitus) så snart processionen nått fram till altaret.
Efter sista evangeliet hämtar ministranten celebrantens biretta. Prästen lämnar kalken på altaret. Ministranten bär inte ut altarmissalet.
En sjungen mässa följs aldrig av Leo XIII:s böner.
Sedan prästen läst Gloria sätter han sig vanligtvis, under det kören slutför det sjungna Gloria. Ministranten följer honom i så fall till sedillan och ställer sig till höger om celebranten, vänd mot honom. Detsamma gäller under gradualet samt vid Credo. Förekommer predikan hämtar ministranten birettan åt prästen. Under predikan får ministranten sätta sig.