Kyrkomusikerns
plats i kyrkan
Den nya latinska liturgins
införande 1969 innebar att kyrkomusiken förlorade sin
tidigare givna och centrala plats i kyrkan. Med anledning av
utgivningen 1990 av liturgireformens upphovsmans memoarer,
ärkebiskop Annibale Bugninis The Reform of the Liturgy
1948-1975, tryckte facktid- skriften Sacred Music följande
intressanta artikel som behandlar en fråga som
förblir känslig.
I ett större perspektiv
ställer artikeln nämligen frågan om
kyrkomusikens och kyrkomusikerns ställning. Därmed
ställs ytterst frågan, huruvida liturgin är
en sakral handling som finner sitt motiv hos Gud, ett heligt och
kontemplativt hantverk vars utförande är
förbehållet ett fåtal, eller
främst är ett didaktiskt massmöte med
sociologiska och aktivistiska förtecken.