OM DEN ÄLDRE RITENS STÄLLNING

Med anledning av ettårsjubiléet av den pontifikalhögmässa i tridentinsk rit som han i fjol frambar i den romerska basilikan Santa Maria maggiore gav Kardinal Castrillon Hoyos, chef för den påvliga kommissionen Ecclesia Dei, den 5 maj 2004 en intervju till den amerikanska traditionella tidskriften The Latin Mass. Det var då första gången sedan den paulinska liturgireformen som en sittande kuriekardinal firade den traditionella riten i påvens eget stift. Att så skedde med hjälp av en så högt uppsatt kardinal (Castrillon Hoyos är ju även prefekt för kleruskongregationen) samt det faktum att den oväntade tilldragelsen bereddes plats under den regerande påvens 25-årsjubileum som Kristi ställföreträdare antogs av många peka på en romersk vilja att befästa och bevisa den traditionella ritens plats i den latinska kyrkan: ingen skulle längre kunna låtsas som om den äldre riten dött ut eller förbjudits. Mot bakgrund av de meningsskiljaktigheter som följde på denna optimistiska tolkning är det av intresse att uppmärksamma vad kardinalen ett år senare själv säger om sin avsikt med mässan i Santa Maria maggiore.

Kardinal Castrillon Hoyos

Kardinalen inledde med att understryka att mässan i Santa Maria maggiore inneburit just det som optimistiska uttolkare redan då förstod. Han förtydligade med att säga att den traditionella liturgin - och de troende som är förbundna med den - har en egen plats i kyrkans liv, och att denna plats i Roms vilja inte äger någon undantags-, tillsvidare- eller andrarangskaraktär.

Prefekten för clerukongregationen använde sig här av uttrycket "a right of citizenship" - utomordentligt starka ordalag. Han talade även om de "legitima strävanden" som "den helige Fadern i och med skrivelsen Ecclesia Dei och kommissionen med samma namn velat försvara". Kardinal Hoyos påpekade i detta sammanhang att Johannes Paulus II personligen sett till att den traditionella mässan numera uttryckligen får firas i samband med de stilla mässorna om morgonen i Peterskyrkan (fram till nyligen vägrade basilikans ärkepräst systematiskt hörsamma varje anhållan i denna sak).

Kardinal Hoyos i Gricigliano

Hans Eminens pekade även på den nyligen upprättade personliga apostoliska administrationen St Johannes-Maria Vianney, i Campos (Brasilien). Administrationen, som leds av en biskop, har som egen ritus den äldre latinska riten - och endast denna. Dess präster tillåts med andra ord inte förvalta sakramenten eller högtidlighålla liturgin enligt den nya latinska riten, vilket enligt kardinal Hoyos tydligt visar på vad sätt den traditionella rörelsens förbundenhet med den äldre latinska liturgin äger kyrklig sanktion, men även på vad sätt den traditionella liturgin numera betraktas som en egen rit med egen legitimitet. (Därmed liknar administrationens juridiska ställning den som beretts de med Rom unierade östliga kyrkorna med egen ritus. Vår anm.) Man kan alltså inte längre betrakta den traditionella latinska liturgin som en tidigare och tillfälligtvis tolererad form av Paulus VI:s liturgi.

Kardinalen drog sig inte för att tillägga att den traditionella riten, ja, att hela den traditionella rörelsen berikar kyrkans liv. Inte heller tvekade han att utpeka som ett allvarligt problem och som oförenligt med den helige Faderns vilja det motstånd mot den traditionella riten som många biskopar än idag håller fast vid. Kardinalen sade i det sammanhanget att den påvliga kommissionen Ecclesia Dei alltmer överväger tvingande åtgärder gentemot dessa biskopar ("a juridical guarantee"), eftersom den påvliga uppmaningen till generositet och välvilja gentemot traditionellt sinnade katolikers legitima krav på många håll bevisligen inte hörsammats. "Traditionella katoliker är inte en andrarangens katoliker. Deras rättigheter måste hörsammas och försvaras". Kardinal Castrillon Hoyos avslutade med en förnyad faderlig maning till Prästbrödraskapet S:t Pius X att försonas med Rom och återfinna sin plats i kyrkan.

[Källa: The Latin Mass Society]

Måndagen 31 maj 2004 lät sig kardinal Castrillon Hoyos, prefekt för den romerska cleruskongrega- tionen, intervjuas av den italienska dagstidningen Il Giornale. Mot bakgrund av den då nyligen utkomna romerska skrivelsen för ett värdigare högtid- lighållande av den heliga liturgin, Redemptionis Sacramentum, upprepade kardinalen flera av de punkter han framhållit i sin ovan sammanfattade intervju för The Latin Mass Magazine.

When you hear talk about so-called ‘traditionalists’, some think that they are a group with a stubborn and nostalgic attachment to the past. That is not true. In fact, here we find ourselves before a dynamic Christian view of the life of faith and devotion, shared by so many families and their children, who are attached to those ancient liturgical and devotional forms which have accompanied the Church through centuries of her history and have formed legions of saints.

In fact, the Pope has recognised the validity of their liturgical sensibility, which can be more or less shared, but never suppressed. Frequently the traditionalists complain of [the] intransigence [of certain Bishops]. I will continue to repeat that the faithful attached to the ancient liturgy are not “second class” faithful, nor should they be treated as if they were.

The rite of St Pius V, as I stated in the homily of that Mass, enjoys a “right of citizenship” in the Latin Catholic Church [...]

[The Latin Mass Society:s egen översättning]

Kardinalen passade även på att fördöma liturgiska missbruk och föreställningen enligt vilken liturgin skulle vara prästens eller församlingens egendom.

[Källa: The Latin Mass Society]