Den heliga liturgin

DEN HELIGA LITURGIN är kyrkans officiella bön. Dess överste- präst är Kristus själv. Liturgin blir på så sätt den förnämsta bland mänskliga gärningar. Liturgin är adoratio, tillbedjan. Liturgin är jämväl den främsta skolan i ödmjukhet och bön. Först och främst är den dock gudomligt handlande och gudomlig närvaro: i kraft av Jesu namn och mandomsannamelse, sakramenten och uråldriga symboler bryter Himmelen in i den jordiska skapelsen för att förkristliga den och sjunga Guds lov (jmf. Benedictus XVI:s tal i Heiligenkreuz, i Österrike, 9/9 2007). Den stora mystikern Teresa av Avila uttryckte just detta, när hon sade sig vara villig att dö för den minsta av kyrkans ceremonier (Mitt liv, 33:3).

Benediktinabbot på besök

I ANDRA HAND ÄR liturgin ett hantverk, tillbedjans hantverk, det viktigaste bland hantverk. Leviticus noggranna anvisningar rörande tempelgudstjänsten är en sinnebild för denna verklighet. I det nya förbundet vittnar kyrkans, inte minst benediktinordens omsorg om liturgin om de heliga riternas höga värdighet. Den store Dom Guérangers och den alltid lika värdige Enrico Dantes levnad lämnar samma vittnesbörd, i det deras kärlek till liturgin och dess mysterier tycktes sakna motstycke. Ännu ett rikt uttryck för samma sanning finner man i liturgiböckernas många rubriker, det vill säga liturgiska anvisningar. Kyrkomusikerns omfattande och svårtillägnade kunskaper och färdigheter skriver in sig i samma logik.

Biskoplig levithögmässa

TREMOR DOMINI INITIUM sapientiae, "gudsfruktan är vishetens begynnelse". Religionen, vägen till Gud börjar med den insikten. Och ingenstans blir denna insikt tydligare än ifråga om den formfulländning som kyrkan kräver för den heliga liturgins del. Det finns heller inget annat sammanhang där en viss modern ledighet och brist på distans blir mera opassande.

Biskop emottages under liturgiska former

DEN KATOLSKA KYRKAN har av hävd alltid omgärdat sin gudstjänst med ett bestämt ceremoniel för att å ena sidan försäkra sig om dess vederbörliga utförande, å den andra säkerställa och uttrycka den yttre vördnad som obetingat skall åtfölja detta utförande och som mysteriet kräver. Kyrkan är alltså de helgade riternas väktare, vilket bland annat tar sig uttryck i det omfattande regelverk som värnar om den kristna religionens ceremonier. Detta regelverk skall alltid ses mot bakgrund av de heliga mysterier, som den heliga liturgin gestaltar.

Nyvigd prästs första stilla mässa

LITURGIBÖCKERNA UTGÖRS framför allt av Missalet, Breviariet, Pontifikalet, Ritualet, Martyrologiet samt det biskopliga Ceremonialet. I dessa återfinns - jämte de liturgiska texterna - rubriker, det vill säga klara bestämmelser för hur det liturgiska hantverket skall utföras. Det är varje prästs, varje altartjänares plikt att väl bekanta sig med dessa. Troheten mot rubrikerna och den anda som de uttrycker är den oundgängliga förutsättningen för den formfulländning i liturgin som kyrkan kräver av dem som får den oförtjänta äran att tjänstgöra i koret eller vid altaret.

Kontakt