Riternas historia
Det finns redan utmärkta framställningar i liturgihistoria, varför det inte förefallit nödvändigt att återuppfinna hjulet på dessa sidor. I det följande skall vi således nöja oss med en allmän orientering följd av ingångar till vidare studium i ämnet.
Den världsvida kyrkan består av två stora familjer, den latinska kyrkan och de östliga kyrkorna. Kyrkotillhörigheten är intimt förknippad med liturgisk tillhörighet, vilken i sin tur går tillbaka på den tidiga kyrkans och det romerska rikets utveckling, för att inte glömma de patriarkala biskopssätena vid den tiden.
Inom den latinska kyrkan finns jämte den romerska riten, normen för alla latinska riter, ett antal liturgiska riter som levat kvar in i vår tid, bland annat den dominikanska riten, den kartusianska liturgin, den ambrosianska riten (stiftet Milano) eller stiftet Lyons egen rit. De flesta stiftsegna varianterna av den romerska riten överlevde inte reformationen, upplysningen och franska revolutionen, utan ersattes av den romerska riten.
För den som vill bekanta sig med de olika latinska riterna, d v s västkyrkans - däribland det medeltida Nordens - riter, erbjuder vi dom Cabrols berömda historia över de latinska riterna, vari tonvikt lagts på mässan (verket är bitvis aningen torrt, men lärorikt). Man kan även läsa Michael Davies utmärkta A short History of the Roman Mass, som bygger på fader Adrian Fortescues förnämliga verk om liturgin. Fader Fortescue skrev för övrigt artikeln om de olika riterna i The Catholic Encyclopedia i början av 1900-talet. Artikeln förblir aktuell än i dag.
Bilda sig en viss uppfattning om en medeltida mässa i Skandinavien, det kan man göra med hjälp av följande utdrag av en iscensättning av fader Anders Piltz, professor i latin vid Lunds universitet och idéhistoriker.
Vi länkar även till en videoupptagning av den s k ritus sarum (d v s riten från Salisbury), den latinska liturgi som fram till reformationen var allmän i stora delar av England. Mässan spelades in vid Merton College. Läs om denna rit här.
Inte minst bör man studera bilderna här, vilka steg för steg visar den dominikanska stilla mässan (det dominikanska mässordinariet i engelsk översättning finns här). Det finns även en särskild blogg vigd åt den traditionella dominikanska liturgin.
Den dominikanska riten utövade ett stort inflytande på den medeltida kyrkan i Sverige. Den kykokalender som Svenska kyrkan än idag nyttjar räknar t ex söndagarna efter Trefaldigheten precis som den dominikanska ritens kalendern alltid gjort (den romerska traditionella kalendern räknar i stället söndagarna efter Pingst).
Praemonstratensorden, grundad 1118 (1120) av den hel. Norbert av Xanten, har även den sin egen rit. Läs Archdale Kings oöverträffade skildring av dess historia och särart här.
Samma danska sajt som ovan erbjuder prov på gregoriansk sång ur Missale Danicum. För varje stycke visas den ursprungliga notskriften samt motsvarande moderna notation. Lyssna här. Läs även ur Missale Aboense, det enda bevarade missale från Finland.
Det är viktigt att ihågkomma att den katolska kyrkan inte är identisk med den latinska riten. Utom denna finns som redan anförts flera, östliga - lika vördnadsbjudande och legitima - riter: den byzantinska, kaldeiska, koptiska, etiopiska, syriska, maronitiska, armeniska och den indiska malabarriten.
Efter andra världskriget inträdde den latinska kyrkan i en tid av liturgisk oro och så småningom identitetskris. Liturgin blev för första gången sedan upplysningen och jansenisternas liturgireformer föremål för olika experiment.
Här kan man läsa den påvlige ceremonimästaren msgr Léon Gromiers föredrag från 1960 om reformen av Stilla veckan under 1950-talet. Och här återfinns kardinal Ratzingers kritik av mässan "vänd mot folket". Den som nu är påve under namnet Benedictus XVI har även skrivit ett försvar av knäfallet.
För vidare läsning om liturgireformen under 1960-talet
hänvisas
tills vidare till vårt länkavsnitt
om ämnet. Se jämväl våra lästips. Vi
rekommenderar även författaren Martin Mosebachs sex teser och bok
Förmlöshetens
irrlära. Det bör noteras att den klassiska romerska riten
i och med påve Benedictus XVI:s skrivelse Summorum pontificum
av 7 juli
2007 åter betraktas som en ordinarie del av den latinska liturgin.
Missale Parvum, ett nyutgivet latinskt-svenskt missale [här]
Missale Romanum som pdf-fil [här]
Cæremoniale Episcoporum som pdf-fil [här]
Resurser för att tillämpa den helige Faderns skrivelse Summorum Pontificum och fira den traditionella romerska riten [här]
Böcker i liturgifrågan som man bör ha läst [här]