Kristkonungens instituts vänner i Sverige

Till den liturgiska kalendern är perioder av botgöring, fasta och abstinens knutna, av vilka flera går tillbaka på den tidiga kyrkan^¹. Dessa har av hänsyn för den nutida människans svaghet på senare tid antingen starkt beskurits eller förlorat i botgöring. Samtidigt har Pius XII, Johannes XXIII, Paulus VI och Johannes Paulus II uttryckt sin förhoppning om att de troende ville fasthålla vid en äldre kyrkodisciplin^², varför reglerna för denna här medtagits. Detsamma gäller tidigare föreskrifter för eukaristisk fasta.

Abstinens. Med abstinens avses avhållsamhet från kött och kötträtter. Varje katolik över sju år var fram till nyligen förpliktigad att iaktta föreskrifterna för abstinens, vilka gällde:

Partiell abstinens. Sådana dagar tilläts intag av kött endast i samband med dagens större måltid:

Fasta. Fastedagar tilläts förpliktigade katoliker endast inta en större måltid och två mindre, givet att dessa mindre måltider sammantagna var mindre än den större måltiden.^⁵ Den större måltiden fick omfatta vin, öl och cider men inte starkare drycker. Till fasta var katoliker över 21 och under 59 år förpliktigade. Som fastedag räknades:

Eukaristisk fasta. Av vördnad för altarets sakrament har katoliker alltsedan den tidiga kyrkan – utom i trängande nödfall – iakttagit den eukaristiska fastan. I mer än 1000 år och det ännu 1957 innebar eukaristisk fasta att man från midnatt och fram till kommunionsögonblicket avstod från varje form av föda och dryck^⁷. Som en följd av att förbudet mot kvällsmässor mildrades reducerades den eukaristiska fastan 1957 till tre timmar gällande fast föda och alkoholhaltiga drycker respektive en timma gällande andra drycker.^⁸ Dessa bestämmelser var ännu i kraft när det senaste allmänna kyrkomötet avslutades.

Kvatembertiden (lat. jejunia quatuor temporum) utgörs av med varje årstid återkommande fastedagar (alltid onsdag, fredag och lördag). Denna tradition, som har stöd i Gamla testamentet, går tillbaka på den tid kristna fastade varje onsdag och fredag (dagarna då Jesus förråddes och dog), vartill lördagen tidigt las till som en förberedelse inför söndagen.

I Rom knöts denna sed till särskilda botdagar som följde årets växlingar, och denna form har kvatembertiden behållit. Kvatemberdagarna infaller i Advent, under Fastan, under Pingstoktaven samt i september månad. De redovisas under resp. berörda månad.

1 Påven Leo I (440-461), även känd som Leo den store, betraktade således kvatemberdagarna som instiftade av apostlarna. Hans efterträdare Gelasius (492-496) omnämner dessa faste- och botdagar vid årets fyra årstider, och det är han som förlade prästvigningarna till just kvatembertiden, vilket efterlevdes ända in i 1900-talet.

2 Se t.ex. Pius XII:s apostoliska konstitution Christus Dominus, 6 januari 1953.

3 På Påskafton gällde detta, fram till 1955, endast förmiddagen, enär påskliturgin ditintills hade firats på förmiddagen. 1955 förlades påskliturgin emellertid till Påsknatten.

4 3 december 1959 tillät Sacra Congregatio Concilii (kleruskongregationens föregångare) de troende att framgent förlägga Julaftonens abstinens till föregående dag, 23 december.

5 Intag av vätska så som mjölk och fruktjuice bryter inte denna sorts fasta.

6 Fram till söndagens första vesper på lördagkvällen: liturgiskt sett börjar söndagar och högre högtider efter söndagens eller högtidens första vesper.

7 1953 tilläts vatten (Christus Dominus).

8 1953 mildrade Pius XII den eukaristiska fastan under vissa omständigheter (Christus Dominus). 1957 gjordes ”de tre timmarna” till allmän lag (motu proprio Sacram Communionem). Samtidigt uppmanade påven de troende att fasthålla vid den tidigare eukaristiska fastan.