Mässtillfällen i
Historisk återblick
Intresset för den traditionella latinska liturgin är i de nordiska länderna ingen ny företeelse. Historiska undersökningar visar vilken betydelse den romerska liturgins teologiska precision, sakrala skönhet och hieratiskt hemlighetsfulla karaktär hade för många konvertiter före 1960-talet.
När Una Voce bildades 1964 uppstod detta sällskap till följd av ett upprop som utgått från Norge till värn för det latinska liturgiska arvet. Vad som i dag vuxit till en världsomspännande lekmannaorganisation med regelbundna samtal med de romerska myndigheterna grundades således en gång på initiativ av en norsk kvinnlig psykiater och författare, D:r Borghild Krane (1906-97).
In på 1970-talet fanns i Norden tre lokala Una Voce-avdelningar, som tillsammans utgav en mindre tidskrift, Una Voce Scandia, Nordisk bevaegelse for bevarelse af latinen og den gregorianske sang i Kirken. Till sympatisörerna hörde bland andra kyrkoherden i S:t Ansgars domkyrka 1941-75, monsignor Kjeld Geertz- Hansen. När Una Voce Scandia 1972 anordnade en reträtt i Sostrup Kloster var det följaktligt msgr Geertz-Hansen som predikade.
Också i Sverige skulle många - inte minst konvertiter - sakna den traditionsbundna liturgi som så länge utmärkt den romerska kyrkan och som en gång kom till Norden med de första missionärerna, men som under 1960-talet alltmer trängdes ut ur katolskt kyrkoliv. Hemmet och Helgedomen, Credo och Katolsk Observatör från 1960-talet saknar inte vittnesbörd om den saken. Una Voce Suecia vittnade om samma saknad. Kontaktperson var D:r Bertil Hermansson, bosatt på Skomakaregatan 13 i Stockholm. Länge var det emellertid svårt att få gehör för önskemål som få i tongivande ställning brydde sig om.
1988-2003
1984 och 1988 kom det från Rom tydliga markeringar till förmån för den klassiska latinska liturgin. Någonting hade hänt. I Sverige skulle det emellertid dröja innan någon större följdverkan förmärktes.
I domkyrkan inledde dock domprosten, msgr Johannes Koch, 1988 firandet av en mycket uppskattad indultmässa. Under sammanlagt 27 lördagar frambar msgr Koch det heliga mässoffret i traditionell romersk rit. Efter dennes pensionering i mars 1995 övertogs uppgiften delvis av msgr Lars Cavallin. Det visade sig dock svårt att uppnå den grad av kontinuitet och regelbundenhet som många hoppades på. Bortom domkyrkan nådde den klassiska mässliturgin heller aldrig. Andra sakrament var det heller aldrig tal om.
Ungefär samtidigt vände sig en grupp unga konvertiter till Prästbrödraskapet S:t Pius X (FSSPX) för att få tillgång till den traditionella liturgin. Från Ecône kom tillmötesgående svar. Föreningen Spes Nostra grundades och regelbundna mässtillfällen blev snart nog verklighet under ledning av fader Edward Black, då distriktssuperior för Strobritannien. Än i dag reser präster från prästbrödraskapets engelska distrikt varje månad till Sverige (och numera även Norge och Danmark) för mässa. Vidare har vigslar och dop förrättats; konvertiter upptagits. FSSPX har i dag två svenska präster från Sverige, däribland tidigare svenskkyrklige kyrkoherden Sten Sandmark. Till följd av prästsällskapets irreguljära kanoniska ställning föreligger inga band till Stockholms katolska stift.
1998 fick Stockholms katolska stift ny biskop, den förste svenskfödde biskopen sedan reformationen, Anders Arborelius, O. C. D. Biskopen visade tidigt en faders och herdes välvilja mot sina med den äldre liturgin förbundna stiftsbor. Redan 1999 kunde ett ungt par i Lund gifta sig i den klassiska romerska liturgin och efterföljande år deras första barn döpas enligt det vackra, äldre dopritualet. Fader John Emerson, som för ändamålet rest från Skottland, välsignade brudparet och sjöng i medeltida S:t Peters klosterkyrka den traditionella vigselmässan pro sponso et sponsa.
Band hade i Skåne redan före 1999 knutits till Karl Borromeus-Sällskapet, en dansk grupp som med biskop Kozons välsignelse, i Köpenhamn anordnade (och alltfort anordnar) mässtillfällen i den traditionella riten. På så sätt uppkom tanken att låta präster som besökte Danmark även resa över Öresund och frambära det heliga mässoffret i Skåne och Halland. Biskopsämbetet antog förslaget och uppgiften tillföll fader Joseph Bisig.
Det blev ett antal mässtillfällen i Oskarström, stiftets Mariavallfartsort, och även en mycket välbesökt mässa i Kristus konungens kyrka i Göteborg samt en mässa i Lund. På samma sätt anordnades år 2000 firandet av Stilla veckan enligt traditionell rit i skånska Görslöv. När danske pastor Michael Hornbech-Madsen började ansvara för de danska mässorna upphörde dock fader Bisigs besök. Fader Bisig bor idag i Förenta staterna.
Parallellt hade Kristkonungens institut med början sommaren 2000 besökt södra Sverige. I juni 2000 prästvigdes abbé William Hudson i Gricigliano, Kristkonungens instituts prästseminarium nära Florens. Svenska vänner till honom närvarade vid ceremonierna och fick där förmånen att träffa framlidne ordföranden för Una Voce, den framstående Michael Davies. Denne föreslog att ett sällskap upprättades i syfte att verka för den klassiska latinska liturgin i Sverige, och samtidigt inbjöd Kristkonungens institut att besöka den heliga Birgittas hemland.
Tanken på Kardinal Dante-Sällskapet hade såtts. Några veckor senare besökte kanik William Hudson för första gången vårt land. Dåvarande kyrkoherden i Lund, dominikanpatern Pascal René Lung, i dag stiftets generalvikarie, hade haft den stora vänligheten att upplåta kyrkoherdebostaden vid S:t Thomas församlingskyrka åt honom, och fader kunde så under sina två veckor i Skåne bo i Lunds medeltida stadskärna och varje morgon frambära den heliga mässan vid Mariakapellets altare.
Med pater Lungs delegation förrättade kanik Hudson 22 juli en första gång dop i Lunds katolska församling. Därmed blev nyfödda Alma Kjölstad den första sedan liturgireformen som i Sverige döpts i den äldre latinska riten. Det blev samtidigt fader Hudsons andra dopförrättning.
Kanik Hudson fick under sin julivistelse även tillfälle att träffa biskop Arborelius och delta vid prästvigningen av pater Jakob Itturalde-Mack, karmelit i Tågarp och tidigare vice-rektor vid Stockholms stifts prästseminarium. Med framlidne prelat Bernhardt Kochs benägna tillstånd sjöng f Hudson även en premissmässa i Vår Frälsares kyrka i Malmö, varvid Schola Cæciliana under ledning av Michael Chesnutt med sedvanlig skicklighet framförde proprium och kyriale (mässa för S:a Praexedes, med kyriale XV, Dominator Deus).
Sommaren 2003 var fader John Emerson tillbaka i Sverige. Fader är ursprungligen från Kalifornien men har starka band till Europa och bor sedan flera år i Skottland. I Lunds klosterkyrka döpte fader Emerson nyfödde Raphaël Kjölstad och förrättade mässa i dominikanernas kapell. I Stockholm väntade ett andra dop i den klassiska latinska riten: Hedvig Andrée. Fader sjöng jämväl mässan i Josefinahemmets kapell. På vägen till huvudstaden besökte fader Emerson och medlemmar av Kardinal Dante-Sällskapet Maria-systrarna i Omberg, hos vilka den heliga mässan kunde frambäras.
Men 2003 inföll även stiftsjubiléet. Det var nu 50 år sedan Sverige av Rom upphöjts till eget stift med biskop Johannes Erik Müller som förste stiftsordinarie. Bland jubiléets olika högtidligheter fanns på biskop Arborelius begäran en sjungen mässa i den klassiska latinska riten, framburen i domkyrkan av msgr Cavallin. Hans Högvördighet biskopen närvarade.
I domkyrkan i Stockholm anordnades eljest indultmässan under denna period med ett stort mått av oregelbundenhet, vilket många fann beklagligt.
2004-2005
Söndagen 22 augusti 2004 firades den heliga mässan enligt tridentinsk rit i S:ta Ragnhilds katolska kapell (Josefina- hemmets kapell), Drachmansg. 2 i Bromma. Celebrerande präst var pastor Orlendsky. Fader tillhör inte Kristkonungens institut utan är stiftspräst i USA (New York). Det blev andra gången den sommaren som pastor Orlendsky hade vänligheten att i Stockholm frambära det heliga mässoffret enligt traditionell rit i samband med sin semester i Norden. Kardinal Dante-sällskapet bistod med altartjänsten.
Under hösten 2004 skulle två präster ha svarat för domkyrkomässorna enligt traditionell rit. Dels ämnade tidigare domprosten msgr Cavallin göra så i samband med sin närvaro vid prästrådssammanträdena, dels hade pastor Michael Hornbech-Madsen från det danska stiftet åtagit sig att besöka Stockholm för mässor. (Fader Hornbech-Madsen, som ett tag var kaplan vid Jesu hjärta kyrka i Köpenhamn, svarade under flera år för mässan i äldre rit i den danska huvudstaden.)
Avsikten var därvidlag att få till stånd en så långt möjligt månatlig mässa i den gregorianska riten. Av olika praktiska skäl blev mässtillfällena dessvärre betydligt färre än väntat: 7 september och 2 november. Celebrant var då msgr Cavallin. Förhoppningarna om regelbundnare mässor övergavs emellertid inte. Vid upprepade tillfällen fick f Hornbech-Madsen förhinder, och till sist övergavs den danska planen.
9 maj 2005 förrättade msgr Cavallin i domkyrkan åter det heliga mässoffret enligt äldre romersk rit. Därmed fick huvudstadens invånare för första gången på flera månader tillfälle att övervara den traditionella liturgin i S:t Erik.
15 juni 2005 fick pastor Hornbech-Madsen på nytt förhinder. Fader Bertil Roslund, som sedan länge är knuten till domkyrkan, frambar i hans ställe domkyrkans indultmässa.
Mot bakgrund av de svårigheter som varit, framstod det allt tydligare att en regelbunden indultmässa i Sverige förutsatte besök från utifrån kommande, i den klassiska latinska liturgin skolade präster som dessutom inte tyngdes av alltför många åtaganden för övrigt. Kardinal Dante-Sällskapets samtal med stiftet gick i denna riktning.
2005
Det föregående årets samtal mellan stiftet och Kristkonungens institut fortsatte under våren och sommaren. Kanik William Hudsons tidigare besök på biskopsämbetet följdes nu av monsignor Rudolph Michael Schmitz audiens hos biskopen. Msgr Schmitz, som är superior för det nordamerikanska distriktet och även är institutets generalvikarie, upprepade institutes beredvillighet att svara för indultmässorna i stiftet. Vidare hade institutets generalprior, msgr Gilles Wach, den stora vänligheten att erbjuda sig att i en nära framtid besöka Kardinal Dante-Sällskapet och Sverige.
Under sommaren blev det så åter dop i den traditionella riten, varvid kanik William Hudson från Kristkonungens institut på nytt besökte Lund, där han med kyrkoherde Diego Roos vänliga tillstånd döpte Elisabeth Kjölstad. För ceremonin hade Kardinal Dante-Sällskapet fått låna en av Lunds två bevarade medeltida kyrkor, den utomordentligt vackra, i baltisk gotisk stil uppförda S:t Peters klosterkyrka, fram till 1500-talet benediktinnunnornas kyrka i stiftsstaden.
Tack vare dominikanernas gästfrihet kunde kanik Hudson under sin tvådagarsvistelse i Lund även frambära den heliga mässan i svartbrödernas konventualkapell på Sandgatan. Kaniken återvände sedan till Belgien, där han varit stationerad alltsedan sin prästvigning. Fader Hudson, som är engelsman och historiker (Cambridge) är idag rektor för institutets stora skola i Belgien, Brussels International Catholic School. Han har tidigare varit slottskaplan vid Notre-Dame de Bon-Vouloir, en anrik belgisk mariahelgedom.
Under tiden hade samtalen mellan biskopen och institutet börjat bära frukt. Efter över ett års osäkerhet och oregelbundna gudstjänster enligt den äldre latinska ordningen firades åter indultmässan regelbundet i domkyrkan, denna gång av präster från Kristkonungens institut. Den 17 och 18 november var så kanik von Menshengen-Thernberg för första gången i Sverige på inbjudan av stiftet. Han togs emot av domprosten, monsignor Marian Jancarz, som också stod för värdskapet, och fick under sin vistelse i domkyrkoförsamlingen tillfälle att lära känna några av huvudstadens präster.
På torsdagskvällen den 17:e sjöngs den heliga mässan inför ett fyrtital mässbesökare. För sång och ministranttjänst svarade Kardinal Dante-Sällskapet. Den 17 november är i den äldre liturgiska kalendern den helige Gregorii högtid (Gregorius av Neocaesara, f 213, d 270 eller 275, också kallad Gregorius Thaumaturgus d v s undergöraren, biskop i Mindre Asien). Följaktligen sjöng kören, med åtföljande kyriale VIII, mässan Statuit, en av det romerska gradualets två commune-mässor för bekännare och biskopar.
I anslutning till mässan inbjöd Kardinal Dante-Sällskapet till föredrag av kanik von Menshengen, varvid förtäring serverades. Fader talade om det djupa sambandet mellan Jesu heliga hjärta och eukaristins mysterium. Följande dag läste f von Menshengen en stilla mässa vid det mycket vackra altare som i domkyrkan är invigt till vår Fru av Stockholm. Mässbesökarna slogs av den hemlighetfulla och tidlösa sakralitet som utmärker den äldre romerska liturgin, vars majestätiska tystnad i den stilla mässan manar till andäktig kontemplation inför Guds outtalbara mysterium.
På fredagen förrättades även dop enligt den äldre riten, då fader von Menshengen inför dennes lyckliga släkt döpte nyfödde Johannes Andrée. Bilder från besökets olika moment hittar man här.
Nästa besök från Kristkonungens institut skulle bli verklighet redan i december, då kanik Marcus Künkel, prästvigd 2004, for till Stockholm för ett första besök. (Bilder från fader Künkels första mässa, i Deggingen nära Stuttgart, kan man se här.) Ett mått av regelbundenhet hade äntligen kunnat upprättas i firandet av den gregorianska liturgin i huvudstaden. Tiden var mogen för ett närmare samarbete mellan Stockholms katolska stift och Kristkonungens institut.